Den röda tråden för de föreläsningar jag valt handlar om vilka utmaningar en förändrad skola kan innebära. ESSA Academy talade om att förändra en skola på riktigt. Trots att jag hört Abdul Chohan tidigare, då i samband med BETT-mässan, så blev jag lika fascinerad och inspirerad av berättelsen.
Man beskriver en skola som faller samman, också bokstavligt, och där ingen egentligen vill ha sina barn, där man lyckats vända utvecklingen med samma vision som den Falkenberg har - All will succeed. Lärarens roll var att gå från teaching till learning. Att sluta förbättra det som inte fungerar. En slående bild är hur vi utvecklat svarta tavlan till dagens smartboard. To do the wrong things really well. Istället bör man fråga sig varför vi gör som vi gör. Utifrån några kriterier för vad som fungerar började man studera sin egen verksamhet. Fokus ligger på pedagogiska strategier och de tekniska verktygen ger eleverna access, tillgång till information.
Något man tog fasta på var att eleverna behövde längre arbetspass. På Essa Academy fanns ett förmiddagspass och ett eftermiddagspass. På fredagen var det en annorlunda aktivitet på eftermiddagen, där lärare och elever möttes i mer avslappnade former, någon form av fri aktivitet. Detta var en viktig del av relationsbygget. Resten av fredagseftermiddagen var ledig tid för eleverna och konferenstid för de vuxna.
Vi lyssnade också på exemplet Vittra Telefonplan. Det blev en tankeväckande beskrivning av hur svårt det är med förändring. Vi är många som står inför stora utmaningar. Lärare och rektor på Telefonplan gav tydligt uttryck för hur den kompetenta läraren i en ny situation utmanas till bristningsgränsen och helt tappar tilltron till sin egen förmåga. En annan viktig faktor är traditionens makt. "Miljön är inte gjord för vuxna, utan för barn". Man gav uttryck för hur naiv man varit och inte förstått vilka konsekvenser en så annorlunda miljö får. Man blev tvungen att backa och hitta nya former för att komma åter på banan. Arbetet fortgår. Samtidigt innebär det en press att vara känd för sin unika lärmiljö. Man lyckades ändå såsmåningom ta till sig kvitton på att man hade framgång, att eleverna utvecklade de förmågor man strävat mot.
Naturligtvis innehöll båda föredragningarna många goda exempel och tankar på centrala tankar i respektive skolas förändringsarbete, men det vi tog med oss var nog mest det intrycket att det krävs massor av mod och uthållighet om man verkligen ska förändra. Vågar vi hoppa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar